skip to Main Content
Lars Mittjas i snickarboden

Vi träffar Lars Mittjas för att prata om träsnideri men upptäcker strax att halva tidningen skulle gå åt för att beskriva allt annat hantverk som den här mannen håller på med.

Lars bakar tunnbröd, Ovanåkersbröd, som i SM i mathantverk renderade bronsmedalj 2020 och silver året därefter. I sitt mejeri tillverkar han hälsingeostkaka, han snickrar, ägnar sig åt luffarslöjd, drömmer om att börja brodera och kanske måla i akvarell. Bara för att nämna något.
Men nu är täljning som gäller och vi är på Mittjasvallen för att ta en titt i hans snickarbod.
– Jag har täljt ända sedan barnsben, men det går lite i perioder. Det är när jag hugger och avverkar som jag hittar ämnen. De bara finns där, men alla ser inte det. Ibland vet jag direkt vad det ska bli av ämnet, ibland vet jag inte alls.

Lars slår ut med handen och pekar på träbitar som ligger lite överallt.

– Ämnena får ligga framme så jag ser dem, då föds tankar om vad det ska bli i slutändan. Och det handlar mest om bruksföremål, liksom det gjorde förr, när det var av nöden tvunget.

Processen börjar med barkning.
– Jag barkar när ämnena är fuktiga, då är det lättast att få dem trärena. Sedan får de ligga några veckor eller en månad. Ska jag till exempel såga en sida slät för att hänga mot en vägg, en klädkrok, är det viktigt att den är torr så att den inte vrider sig.

En populär produkt som Lars säljer en hel del av är knoppbrädor. Dessa kan beställas i olika längder.
– Ofta sitter jag hemma i soffan och täljer knopparna, det brukar bli stora högar runt benen på mig.

Som främsta redskap har Lars en helt vanlig morakniv men det kan behövas en kompletterande, lite tunnare kniv om man exempelvis vill rista in något, förklarar han. När det gäller sågar så är det bra att ha en byggsåg på stativ med mothåll för precisionens skull. Bandsåg rekommenderas också om man vill figursåga.
-Man klarar inte finliret med motorsåg.

Fäboden och hemgården
Mittjasvallen som ligger strax utanför Edsbyn består av sex olika byggnader.
-Gården är en av tolv hemman i Roteberg på 1500-talet så man tror fäbodvallen är lika gammal. Fäbodstugan och stall är byggt 1881, skrytbygge med övervåning som inte hade någon större användning. Övriga byggnader äldre. Frånsett då, ”stösset” som farfar lät bygga på 30-talet, så att fäbodjäntan skulle få bättre arbetsmiljö.

Driften slutade 1945 och förutom betande djur på somrarna stod fäboden tom tills Lars öppnade upp år 2003. Idag är platsen ett populärt besöksmål med caféverksamhet under juli månad och besökarantalet låg förra sommaren på cirka 3 000 personer. Lars har fem ungdomar anställda för att klara ruljangsen. Någon kilometer från fäboden, i byn Roteberg, ligger hälsinggården Mittjas där Lars bor. Här har han också både mejeri och bageri.
-Här gör jag ost av ko- och fårmjölk. Jag ringer till affären på tisdagar och kollar hur mycket de vill ha. På onsdagarna gör jag osten och på torsdagarna levererar jag så att handlarna ska ha till helgen. Bakar gör jag till storhelger och om det är någon marknad på gång. Allt går åt på bara någon timme.

Lars tog över gården 1980 och hade kor i 27 år.
-När jag gjorde mig av med mjölkkorna bröt vi en månghundraårig tradition.

Gården, som är från 1500-talet har varit i släkten sedan 1744 och ägs nu av sonen Johan som är tionde generationen på Mittjas. Johan har ett nittiotal dikor. Men Lars har en dröm om att på sikt skaffa mjölkkor till gården igen.
Så vem vet, det kanske blir som i gamla tider igen.

Texten är tidigare publicerad i vår tidning Svensk Fäbodkultur och utmarksbruk, nr 1, 2023, läs hela tidningen här

 

 

 

Back To Top