skip to Main Content

 

Bilden visar vad som återstår att finna av resterna av biologisk mångfald när bosättningarna försvunnit och skogen tagit över

Vi vet att den biologiska mångfalden är hotad. Men hur uppkom den, hur började det?
Stefan Olander, ordförande i Gävleborgs botaniska sällskap, förklarar.

När inlandsisen smälte undan för nio till tiotusen år sedan så började växter och djur erövra markerna. Lavar och mossor var de första att ta de öppna markerna i anspråk. Under århundraden som följde bildades det matjord, vilket ledde till att kärlväxterna fick något att gro i. Under årtusenden som följde kläddes markerna av lövskog, men som så småningom blev de mer eller mindre undanträngd av barrskogen. Granen invandrade från söder och tallen kom norrifrån. Men skogen var inte så tät som idag. Fortfarande fanns det öppna gräsmarker som betades av uroxar och vildrenar. På bergssidor, längs vattendrag och på fjällsluttningarna samt blottor i skogen var det fina blomsterängar.

Odlingens påverkan
När så den tidiga bondestenåldern kom igång för cirka sex tusen år sedan med betande djur och att man började öppna upp marker för odling, skapades det nya miljöer för våra växter och djur. Framme vid medeltiden fanns det flera byar över större delen av vårt land med ett levande bondesamhälle. Djuren gick på skogen, människorna tog vara på foder överallt där det var möjligt. Nu hade man både åkerbruk och slåttermarker, man började ta foder på gräsmyrar och även skörda fräken, allt för att få foder åt djuren vintertid.

Fäbodar anläggs
Under 12- och 1300-talen började det anläggas fäbodar längre ut från gårdarna, för att få bete åt djuren. Vid 15- och 1600 talet fanns det tusentals fäbodar från norra Uppland och mellersta Värmland och norrut. Djuren som gick på skogen bidrog till att sprida både frön och sporer, samt bidrog även till mer öppna ytor som kom att gynna många arter.

Svedjebruket
Från mitten av 1700-talet ökade landets befolkning och därmed öppnades det upp fler gårdar, mer marker kom att odlas upp men även stora arealer för slåtter och bete.
Under slutet av 1500 och början av 1600-talet invandrade det mängder av skogsfinnar till Sveriges mellanbygder. Nu kom deras svedjebruk att omvandla markerna ännu mera, stora arealer svedjades för att ge plats och näring åt svedjerågen. En del av dessa marker förblev sedan slåttermark och en del röjdes för att användas som åker.

Gryende intresse för arter
Under den här tiden och senare var det ingen bland bönderna som intresserade sig för vilka arter som fanns på markerna. Utan det blev först Linné, och sedan under senare delen av 1800-talet och framåt som det kom att bli präster, apotekare och skollärare som intresserade sig för växt och djurlivet.
På grund av människans behov att få föda skapades det unika miljöer som kom att bli värdefulla för tusentals arter av både växter och djur. Vissa av dessa arter hittar vi även längs öppna åstränder, fjällsluttningar och sluttningsmyrar. Många arter finns även på liknande ställen som alpängarna.
Människorna har genom sin slåtter och med sina betesdjur kommit att skapa en miljö som i dag är unik och är en av de artrikaste i vårt land. Så fick vi vår biologiska mångfald i odlingslandskapet, men idag är den starkt hotad, och har minskat rejält, förlusten av både mark och arter fortsätter.

Texten har publicerats i vår tidning Svensk Fäbodkultur och utmarksbruk nr 1, 2020. Läs hela tidningen här

 

Back To Top