skip to Main Content
Ann Eriksson har tillsammans med dottern Linnea fått utmärkelsen Årets Kulturarvsbärare 2023 för sitt arbete med att föra fäbodkulturen vidare till nya generationer

Sedan 2017 har Ann haft läger på  Östnårbuan utanför Svenstavik. Läger där barn fått lära sig ta hand om djur, kärna smör, slå med lie och annat som hör fäbodlivet till.

-Det är ett sätt att föra kulturen vidare och samtidigt får barnen en rolig upplevelse. De får känna att de klarar av saker och lär sig hitta lösningar på problem.

Ann ger ett exempel på hur det kan gå till när de skall diska första gången.

-Då undrar de hur det ska göra. Var kan man hitta vatten och hur får man det varmt? De lär sig snabbt och blir nöjda när de märker att de kan fixa allt det där. Här får alla prova på allt och sedan blir det ofta så att de fastnar för något speciellt. Men ved och vatten är obligatoriskt.

Barnen sover på logen, går på utedass och äter traditionell fäbodmat som tillagas utomhus. För många är det en helt ny insikt att grisarna som går runt och bökar är det som i slutänden ger dem korv och köttbullar. Något annat som deltagarna reagerat på är att det inte produceras några sopor. Ett av barnen konstaterade förvånat efter att kärnat smör ”Men det blev ju inget skräp efter oss!”

Mobil- och klockfritt
Under de tre dagar som barnen är på fäboden råder förbud för egna mobiler. Ann har dock en telefon som föräldrarna kan ringa till och barnen får låna den och ringa hem om de vill.

-Barnen tycker inte att det är något problem att inte få ha sin mobil, det är värre för föräldrarna. De senaste två åren har föräldrarna börjar ringa mycket oftare, förr gjorde de inte det. Det är inte alla barn som vill ringa hem, så det här blir en träning åt båda håll.

Ann upplever att barnen idag är mycket fixerade av hur mycket klockan är.
-Utan mobil så har de ingen koll på tiden och frågar mig ofta vad klockan är. ”Jag vet inte svarar jag, kanske mitt på dagen ungefär” Va? Vet du inte, har du ingen klocka? Jag förklarar att det liksom inte spelar någon roll på fäboden. Likaså är barnen vana att kolla väderappar och vill veta hur det ska se ut nästa dag. Men det är inte heller så viktigt, djuren ska tas om hand, ved och vatten ska fram oavsett väder.

Van att arbeta med barn
Ann är socionom med en fil.kandexamen och har i många år arbetat inom kyrkans barn- och ungdomsverksamhet. Men i och med köpet av Östnårbuan för tio år sedan kom hennes liv så småningom att utvecklas i en ny riktning. År 2019 sökte hon in på en YH-utbildning i brukskuskutbildning men hade inte fått svar. Strax därefter fick hon veta att hon inte längre kunde få tjänstledigt från kyrkan på somrarna. Något Ann haft i flera år och som var nödvändigt både för fäboddrift och läger.

-Då sade jag upp mig. Sedan gick jag ut och satte mig i bilen och fick lite ångest. Vad hade jag gjort? Ett bra jobb, hyfsad lön och rätt mycket frihet. Vad skulle jag göra nu? Jag började planlöst bläddra i mobilen och såg då att jag fått svar om utbildningen. Jag kom in!

Elever blir lärare
Idag har verksamheten utvecklats så att Ann själv har mindre del i det praktiska lägerarbetet. De leds nu istället av ungdomar som tidigare varit deltagare på lägret och önskat komma tillbaka, men nu i rollen som lägerledare.

-Min yngsta dotter Linnea, nu 21 år, är en av de som ansvarar för lägren tillsammans med tre till. Själv är jag förstås med hela tiden som back up. Det är verkligen roligt att barn som varit på läger här söker sig tillbaka.

Utveckla verksamheten
När Ann köpte fäboden var den bara tänkt som ett sommarställe.
-Vi köpte det på hösten och på våren började vi röja. Jag öppnade café första året och det slog väl ut så vi köpte in en loge att ha som samlingsställe. Andra året byggde vi hagar av omkullvälta träd efter stormen Ivar och så började vi ta dit djuren över sommaren. Det ena gav det andra och tredje året så startade jag lägren. Här har jag haft barn från hela landet men också från Schweiz och Österrike. Nu är det väletablerat och intresset är stort.  Men istället för att utöka verksamheten här på min fäbod tänker jag att det borde startas läger på andra håll i landet.

Utbilda nya lägerledare
Ann har därför en tanke om att utbilda fler ledare. Då kan sommarläger för barn startas på andra fäbodar och i andra län.
-Vi har ett beprövat koncept och jag har under de här åren fått bra koll på vad som fungerar och hur ett bra läger ska utformas. Erfarenheter som jag nu vill dela med mig av om intresse finns.

 

Är du också intresserad va att starta läger? Förbundet har nu tagit fram en manual, en handbok om lägerverksamhet där du kan få konkreta tips och råd. Ladda ner manualen här

Texten om Ann har publicerats i vår tidning Svensk Fäbodkultur och Utmarksbruk nr 1 2021, läs hela tidningen här

Back To Top