skip to Main Content
Bråda dagar vid slåttern. Med traktorns hjälp slås ca 10 – 12 hektar. Men hela backen i Brindberg slås med lie och slåtterbalk och på bygdedagen hässjar man och kör med häst

I mer än tio somrar har Kerstin anordnat fäbodläger för glada barn, ingen kan tro att hon från början hade koskräck

Att det skulle bli fäbodliv för Kerstin och Åke Nyström i Brindberg var ingen självklarhet. Båda arbetade heltid med annat och Kerstin var dessutom rädd för kor. Men 2001 skulle ett 80-årigt syskonpar, som länge bedrivit fäbodbruk i Brindberg, sluta med djuren. Då erbjöd de Kerstin och Åke att köpa ett par kalvar. När Kerstin samlade familjen för en diskussion röstade de flesta emot kalvköpet. Men trots det valde Kerstin att köpa djuren och därefter har det rullat på och blivit fler djur och mer fäbodliv som engagerat hela familjen.
Men första tiden med egna kor kunde Kerstin fortfarande känna riktig skräck när hon kom in i ladugården. Hon visade det dock inte för barnen. Och ju mer hon lärde känna korna försvann rädslan. Sen var det en egentligen otäck händelse som också hjälpte henne att bli fri från koskräcken.

-Det var en ilsken ko som satte skräck i oss alla som en dag plötsligt jagade min 10-åriga son och hans jämnåriga kompis. En tant såg det, sprang efter och försökte stoppa kon. Men kon vände och sprang emot tanten, som snubblade och föll. Kon tänkte ge sig på henne, så jag sprang dit och piskade på kossan som faktiskt gav sig. Efteråt undrade jag hur jag vågat, men jag var ju bara tvungen när det inte fanns någon annan som kunde ingripa. Så då insåg jag att jag klarade mer än jag trodde, berättar Kerstin.

Mycket arbete, men roligt
På frågan om de mjölkar för hand skrattar Kerstin och säger att när de skaffade kor sa Åke:
”Om jag ska hjälpa till så ska vi ha mjölkmaskin”. Och så blev det, vilken drivs med dieselaggregat.
-Det var nog tur att det blev så. Det är nog med arbete ändå, säger Kerstin.

Barn och barnbarn finns idag också med och hjälper till ibland i gårdsarbetet. Och på den här fäboden har just barnen en central roll. Inte bara de egna. Utan ett viktigt inslag är det årligt återkommande fäbodkollot då ett gäng spralliga, nyfikna barn i åldrarna 8 – 10 år får komma hit och lära sig om fäbodlivet. Ett kollo som Kerstin säger är både roligt och jobbigt att anordna. 2010 var första sommaren, så nu har de hållit på i några år. Första året startade de med en omgång barn, sen blev intresset större och större så de utökade till två veckors läger. 10 barn per vecka brukar det vara.

Vid några tillfällen under kollona erkänner Kerstin att hon undrat vad de egentligen håller på med. Kanske särskilt ett år när det blev problem med både bus och mobbning på lägren. Efter samtal med de inblandade reddes dock problemen ut.

-Det måste finnas regler och man måste tala om direkt vad som gäller. Ja, man lär sig hela tiden…, säger Kerstin.

Fullspäckade dagar
Nuförtiden tar de i första hand in barn som inte varit på fäbodkollo tidigare, men visst är det många som söker år efter år, och hon tycker ju att det är roligt att det finns så stort intresse.
På lägren dukar de upp långbord och har god hjälp av duktiga ledare. Lunch och middag sponsras av olika företag som betalar matställen på byn för att laga maten som sen hämtas i kantiner upp till fäboden. Det är bara frukosten som behöver ordnas i Brindberg och Kerstin menar att det är ju viktigt att barnen även får möjlighet att smaka äkta fäbodprodukter. Självklart får de också vara med och göra alla fäbodsysslor. Redan klockan 6.30 är det samling. Då mjölkar och mockar en grupp i ladugården medan en annan grupp utfodrar djuren och släpper ut fåren. Den tredje gruppen diskar, separerar och gör frukost. Så rullar detta runt på ett roterande schema. Ungefär klockan 7.45 är alla morgonbestyren klara och det är dags för frukost. Därefter släpps korna ut, sen är det dags att kärna smör, koka messmör och ysta ost. När veckan är slut får barnen ta med sig en del produkter hem.

Skärmfritt
Kollot bjuder inte bara på fäbodsysslor. En dag blir det utflykt till äventyrsbadet i Sälen med matstopp på Burger King. En annan dag badar de i ett riktigt vattenfall, fiskar och besöker ett gammalt björnide. De ritar och målar, provar att slå med lie, åker hölass, gör hässjor, plockar bär och gör sylt.

-Allt går ju inte riktigt att planera, det beror på vad det är för väder och hur dags korna kommer hem om kvällen, säger Kerstin.

Hon menar att många tycker också att det är skönt att bara få vara och är duktiga på att aktivera sig själva. Mobilförbud råder på kollot. Tanken är att barnen behöver komma bort från skärmen och se att det finns ett annat liv. Och det har aldrig varit några problem, alla vet vad som gäller och ingen frågar efter mobilen.
Lilla barnbarnet Tuva som är på besök vid intervjun hjälper också ivrigt till att berätta om lägren och säger att det bästa är att äta på Burger King.
Förhoppningsvis beror det på att fäbodbestyren för henne tillhör vardagslivet och då blir det istället besöket på matstället som är något unikt. Och när morfar Åke berättar att korna blir besvärliga att hantera när svampen kommer om sensommaren säger Tuva glatt ”Men det är djuren som är det bästa här på fäboden!” Hennes kärlek till djuren här på fäboden går inte att ta miste på.

Extra bråda dagar är det vid slåttern. Med traktorns hjälp slås ca 10 – 12 hektar. Men hela backen i Brindberg slås med lie och slåtterbalk och på bygdedagen hässjar man och slår med häst. Då behövs det extra folk och ofta rycker barnen in och hjälper till. Så precis som förr i tiden blir slåttertiden ett tillfälle för hela familjen att samlas.

-Barnbarnen har hunnit bli elva stycken och det tolfte är på väg! Vårt barnbarn Hugo var jättemycket här förut när han var mindre och kunde verkligen allting på fäboden, men nu har han blivit tolv år och det är annat som lockar, så just nu är han nästan aldrig här, berättar Kerstin.

Kerstin och Åke Nyström

Framtidsfunderingar
Och om nästa generation vill ta över vet ingen ännu. Nog ska Kerstin och Åke hålla på ett tag till, men samtidigt har de haft funderingar kring att de blir så låsta och aldrig kommer i väg någonstans. Utan bara jobbar och jobbar hela tiden.

-Vi blir kanske sista generationen här … Om inte Tuva tar över”, säger Kerstin hoppfullt.

De tänker att detta är ett väldigt speciellt sorts liv som berikar och ger oerhört mycket lärdom. Men nog är det tufft både arbetsmässigt och ekonomiskt att vara fäbodbrukare. Frågan är om det är några i den yngre generationen som vill slita så hårt. Flera av kollobarnen som var med vid starten har nu själva hunnit bli så stora att de varit ledare på kollot. I bästa fall vill kanske någon av dem bli fäbodbrukare i framtiden.

-Men då behöver de nästan ärva ett fäbodställe, för det är svårt att få köpa ett, alla vill ha kvar sina även om det bara är som fritidshus. Men det hade ju varit väldigt roligt om något av kollobarnen ville bli brukare, om det blev någon återväxt”, funderar Kerstin.

Och nog finns det hopp om nya generationers fäbodbrukare i Älvdalen. För det är Dalarnas fäbodtätaste kommun sett till antalet aktiva brukare. Ja, troligen hela Sveriges. Dessutom finns det nya generationer som visar intresse för fäbodbruket på flera av fäbodarna. Och i Brindberg betar ännu Blenda, Sigrid, Guldros, Göta, Karin samt Ingrid och kommer säkerligen att göra flera somrar till.

Texten är tidigare publicerad i vår tidning Svensk Fäbodkultur och Utmarksbruk nr 1 2022, läs hela tidningen här

Back To Top