skip to Main Content

 

Violett fingersvamp

Ängssvamparna visar värdet på din mark

När sommaren kommer gläds många åt alla vackra blommor, blåklockor, prästkragar, humleblomster, rölleka med flera. Vad har hösten att erbjuda? Några senblommande midsommarblomster, kanske någon rödblära, och även blåklockor som kommer under en lång tid.
Från mitten av augusti till mitten av oktober är det ängssvamparnas tid. Från pyttesmå till riktigt stora och i olika färger kan de plötsligt stå där på den betade eller slåttade marken. Utifrån de olika arternas krav på mark kan floran variera. Flera arter och ovanligare är fina tecken på en välskött mark med långvarig hävd. Många arter är knutna till även kalkrika marker med högt ph värde, andra till magra torrbackar, och andra till fuktiga översilningsmarker.

Hagfingersvampen är en citrongul liten art från ett par centimeter till närmare åtta som kommer antingen ensam eller flera tillsammans. Den har inte lika stora krav som många andra och brukar vara en som man hittar nästan på alla ängs och naturbetesmarker.

Toppvaxskivlingen är lite mer spännande när den kommer i markerna. Den är en mycket lätt igenkänningsbar och en typisk art med sin toppiga hatt och den mörknar ganska fort och blir svart när den åldras. Trivs i välhävdade marker, gärna tillsammans med andra ängssvampar.

Blodvaxskivlingen går det inte att missa där den lyser i gräset med sin klarröda färg. Börjar som en liten röd kula för att bli upp till max 8 centimeter stor, men oftast mindre svamp. På magra gräsmarker med mossa kan det vid vissa gynnsamma höstar vara hundratals av den. Här får man se upp, det finns några rariteter som liknar den fast något större i vissa fall.

Ängsfingersvampen kan gömma sig i gräset men upptäcks genom sin klargula färg, den kommer sällan ensam, det kan finnas flera i närheten. En fin art att lägga till listan på de första och lite mindre krävande arterna och som inte tillhör de rödlistade.

Ängsfingersvamp

Ängsvaxskivlingen kommer inte på alla marker utan helst på sådana med lång kontinuitet på skötsel och gärna med andra fina arter. Den är rätt stor och känns igen på sin lite bleka färg jämfört med andra ängssvampar som är rödaktiga och bruna. Det förekommer en del andra också på ängsmarkerna som inte hör till ängssvamparna. Ängsvaxskivlingen är rödlistad.

Purpurbrun jordtunga är kanske milstolpen till de riktigt fina ängsmiljöerna med oftast flera rara arter. Det är en rödlistad art och den som är lättast att artbestämma av alla våra jordtungor. Den är tämligen stor, upp till 8 cm, kommer oftast i grupper, är mörkt purpurbrun i färgen och har en fint fjällig fot. Just denna höst var den ganska vanlig på flera fina marker som jag besökte, allt från några exemplar till flera hundra.

Rökfingersvampen är verkligen speciell. Det går inte att missa denna upp till decimeter höga svamp med tentakler som strävar uppåt. Kan hittas ensam och ibland finns det flera bestånd i närheten, en fin art på mycket välskötta marker, oftast tillsammans med andra rara arter. Även den är rödlistad.

Violett fingersvamp, drottningen bland alla ängssvamparna, så annorlunda med sin skarpa lilaaktiga färg. En helt fascinerande art som kan bestå av både mindre och större individer som kommer ibland ensam, men ibland med flera tuvor i omgivningen. Denna höst var det också ett toppenår för denna finna raritet som även den är rödlistad.

Blodvaxskivling

Alla dessa arter är mer eller mindre starkt hotade och på väg att försvinna om de välhävdade markerna växer igen eller förstörs på annat sätt. Bara en liten bråkdel av alla marker som fanns för hundra år sedan finns kvar, bara några procent. Därför är det så viktigt att bevara de som finns och gärna försöka öka och återställa ängs- och naturbetesmarkerna. Det är viktigt att det finns bidrag att söka.

En litet axplock från en underbar höst i ängssvamparnas värld.

Stefan Olander

Texten har varit publicerad i tidningen Svensk Fäbodkultur och Utmarksbruk nr 4, 2023, läs hela tidningen här

Back To Top