skip to Main Content
Svedbovallen, Ljusdal

Gärdesgårdens många olika namn skiftar över landet och även lokalt mellan olika orter.
Kortgärdesgård, långgärdesgård, hankgärdesgård, snehage och fastbandshage är några av dem.

De äldsta fynden av gärdesgårdsbygge har hittats vid utgrävningar som daterats till 400- eller 600-talet. Gärdesgårdar sattes upp runt alla hemman, fäbodar, odlingsmarker med mera för att hålla djuren på utmarksbete och skydda odlingarna. Det var först på sensommaren och hösten som djuren fick komma in på efterbete inom hägnet, utom där man hade trädgårdsodlingar.
Vid mitten av 1800-talet beräknas det ha funnits 16 000 mil hage i Sverige, vilket innebär fyra varv runt jorden. Nu är gärdesgården vanligast kring villor och fritidshus eftersom många tycker den är ett vackert inslag i miljön.

Hur fixar man till en gärdesgård?
Först lär man bestämma var den ska stå, samt röja upp den tilltänkta sträckan. Sedan bör man beräkna hur mycket virke man behöver. Om sträckan är 100 meter så delar man den med avståndet mellan störparen, vilket är två och en halv fot, 70 cm, vilket blir 142. Då dubblar man den summan till 284, vilket blir hur många störar man behöver, plussa gärna på med några fler. Andelen slanor blir lika många, fotröor 142, och nackröor 142, samt lägg till några extra.
Sedan är det bara att fixa virket, antingen hugga själv eller köpa. Det bör huggas mellan oktober och april när saven har gått ur. För att få det att torka bör man randbarka tre till fyra ränder, vilket går bäst med en barkbåge. När man har allt virke på plats så är det bara att fixa banden som man ska binda med. Vissa, framförallt i södra Sverige, tar grangrenar som de värmer, men det fungerar också bra att ta smågranar som man delar. Då kan man lägga dem i vatten så att de hålls mjuka tills man börjar binda hagen.

Bild från en kurs i Värmland

Om man vill lära sig hur man går tillväga så kan man anmäla sig till en kurs, kolla med Länsstyrelsen eller studieförbunden. Är man ett antal personer på någon ort och har tillgång till virke så kan jag komma och hålla kursen.

Stefan Olander

Texten är tidigare publicerad i vår tidning Svensk Fäbodkultur och Utmarksbruk nr 1, 2023. Läs hela tidningen här

Back To Top